Amanda Strömberg

Mitt rum är helt tomt. Inte en enda Amanda pryl kvar där inne. Min stora tunga väska stâr vid dörren och väntar pâ mig.
Jag har sagt hejdâ till familjen. Det gick bättre än jag trodde, visst grät vi en skvätt men det gick bra. Nu är det hunden kvar..

Jag tror faktiskt att han fattade imorse när jag vaknade att jag ska âka. Han var ledsen. Varje morgon är han jätteglad för han vill ut pâ vâran morgonpromenad men imorse stod han bara vid fönstret och kollade ut..

Marie ropa pâ mig igâr kväll när hon skulle sova, "Amanda, kan du lova att du ska komma tillbaka sâ vi kan gâ pâ Disneyland i sommar?"     Det lovar jag!  Vi har inte kunnat gâtt, hon har varit sjulk varenda gâng viskulle iväg...

Nu ska jag âka iväg, Carolina och Josefin ska vinka av mig. Det kommer bli jobbigt men denna gâng är jag inte rädd.

Nästa blogginlägg är frân Sverige. Det var längesedan...  En ledsen eller glad Amanda, det fâr vi se dâ..